gårdagens smink

söndag.
bitterhet. tomhet. längtan.
en ork som inte finns, leder till att jag sakta tappar mig själv.
själlös.
det bara snurrar på, som en karusell.
jag vill bara hoppa av, mitt i farten. Men det stora hindret får mig att stå kvar
Mod. Det är det som krävs. Det är det jag saknar.
fegis.
Idag är jag bitter.
Jag vill så mycket, men klarar så lite.
Det suger ut allt liv som finns i mig känns det som.
Jag har ingenting kvar när jag går därifrån.
Fortfarande har jag en önskan om att orka, a will to make a change.
Det hjälper inte mycket, men det är alltid positivt.
Rädslan finns där att jag till slut ska tappa det också.
Att jag ska acceptera och sluta leva helt. Även inombords.
Att jag ska förvandlas till en zombie som offrar hela mig själv för det.
Det är inte bara att gå därifrån.
Att säga ifrån.
Önskar att alla som menar det kunde befinns sig i mina skor en dag.
Se från mina ögon och känna med hela min kropp hur avlägset det känns.
Hur stor den där väggen mellan mig och friheten känns.
Hur liten jag känner mig.
Känslan av att alltid vilja vara duktig. klapp på huvudet.
illlamåendet som kommer varje avslutad dag när jag inser att jag failat igen.
För det gör jag. Jag failar inte henne, jag failar mig själv.
Jag gör mig själv besviken. gång på gång på gång.
Men det finns ingen win-win situation.
Antingen är det hon eller så är det jag.
Någon blir glad, den andra besviken.
Jag hatar det.
Jag kan inte göra folk besvikna, speciellt inte öga mot öga.
Det finns inte. Det är därför jag befinner mig här.
Om jag kunde, så skulle jag.
Då skulle jag tagit kämpa för min egen skull.
Jag skulle ta tillbaka mig själv och aldrig igen skulle jag tappa det.
Well, det är alltid tillåtet tänka "om".
-
Jag är förövrigt inte bakis efter en hejdundrande kul kväll på byn igår (gårdagens smink-rubrik)
pfft, nej tok.
Jag hade planer, som så många gånger.. Och jag ville, extremt mycket..
Men jag kunde inte förmå mig ens till att ta mig in i duschen, än mindre fixa till mig.
Istället dog jag, sittandes i sängen, klockan halv nio.
Vaknar upp, relativt utvilad förvisso,men med gårdagens smink och med smaken av besvikelse och bitterhet
envist fast på tungan.
Jag vill verkligen inte längre.
jag vill inte
inte
inte
inte
inte.

Kommentarer
Postat av: steph

nej nej nej, johanna. det är inte bra alls det här! känner igen mig så väl och du vet ju hur det gick för mig.. jag ringer dig ikväll hjärtat <3

2011-09-25 @ 16:17:20
Postat av: Elin

Men hjärtat. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Ska försöka skicka över lite energi och mod. Love you <3

2011-09-27 @ 18:44:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0