Jag överlevde bodypump-passet.
Det känns bra, riktigt bra.
Det gör ont lite här och där (ja, redan och ja, det kommer göra jäkligt mycker mer ont i morgon och tisdag)
men det känns bra :)
Tack Elin för att du pushar mig :)
Det blir definitivt fler gånger!

Sedan måste jag ju uppdatera om den mycket trevliga gårdagen.
Det bjöds på tre-rätters (!!) hemma hos Elin och hennes Josef.
Vi snackar härlig förrätt, Fantastisk "varmrätt" och supersmarrig efterrätt.
Bilderna gör inte maträtterna rättvisa alls, but hey.
Jag var där och jag fick äta denna lyx-måltid, så jag bryr mig egentligen inte :P

Tusen tack Elin och Josef.
Ni är två härliga varelser ni :)
Nästa gång bjuder jag. Eller betalar iaf.
Kanske gör bäst i att låta Elin stå vid spisen nästa gång också ;)




Åh, lovely!
Tack än en gång! :) <3

ah, underbara lediga dag.
tyvärr så är min hjärna inställd på tidiga morgnar så jag fick inte sova
speciellt länge, men vad gör det :)
Idag har jag varit både hurtig och händig, det händer inte varje dag vill jag lova.
Det blev en springtur på morgonen, sedan tog jag itu med disken.
Sen var det lite tv som gällde, lite lat måste man få vara också.
På eftermiddagen tvingade jag hit Wistedt.
Vi åt kladdkaka (jag vet, springningen känns bortkastad MEN, som en ung, klok dam skrev
till mig: jag kan åtminstone äta den med Gott samvete) ;)
Vad gjorde vi mer då?
Jo hör här..
From now on, kommer det icke att hänga ett sjaskigt lila lakan i Johannas fönster.
Nixpix, numera är det persienn som gäller. waho!
Jag ska erkänna att det under en period kändes rätt omöjlig att försöka lista ut
hur tusan man skulle få upp den, då "bruksanvisningen" sög, men tur är så
slog vi våra kloka huvuden ihop och fick alltså till det till slut.
(Nå, det var snarare 70-30 i tänkandet..) ((ja, alltså johanna 70, pontus 30 givetvis))

Trevligt att du kom, Pontus!
Titta förbi fler gånger innan du lämnar denna stad.
... om du nu gör det :P

Imorgon är det jobb, sen vidare och hälsa på morfar.
Lillebror kommer och bor hos mig i två nätter nu också.
Härligt. frågan är vad man ska sysselsätta sig med på min lediga torsdag..
ja, mer än body pump då... ;)

over and out!

Ni är så fantastiska.
Ni som alltid får mig att le.
Ni som värmer mitt hjärta och hjälper mig att se framåt.
Det tar inte kål på mig, hela den här historien, ni vet..
men det är jobbigt. riktigt jobbigt.
Men bara genom att tänka på er hjälper mig så så mycket.

Ni betyder oerhört mycket för mig, mina vänner.
Mina underbara, fantastiska vänner!
Och det ska ni veta, att jag alltid vill finnas för er på
samma sätt som ni alltid finns för mig.

Jag tar mig framåt, små steg framåt.
En vacker dag står jag där och är fri. fri

Jag läste en bra blogg som jag skulle vilja citera lite från:
"Med lite fler erfarenheter i bagaget har jag upptäckt att livet ÄR problem och hinder
och om jag bara hanterar de som en del av livet istället för något som hindrar
mig från att leva är de plötsligt inte så jobbiga längre.
 Dessutom kan jag då njuta här och nu och inte
behöva vänta på ett "sen" som aldrig kommer.

 Motgångar är det som lär mig mest, jag lär mig hur jag själv
och andra reagerar och jag lär mig hantera mer och tåla mer.
Mina motgångar är de jag till stor del kan tacka för min egen personliga
utveckling och mina styrkor"

Livet kommer alltid bestå av hinder av olika slag och ärligt talat,
hur kul vore ett rakt igenom perfekt och problemfritt liv?
Det är hur vi tar oss an de olika hinden som betyder något.
Det är detta som formar oss till de fantastiska personer vi faktiskt är.

Så visst, mellanåt är det verkligen 1 steg framåt, 3 steg bakåt..
Men oftast håller jag en jämn, än så länge ganska klen, takt framåt.
Men fram kommer man alltid, även jag.
En vacker dag.. :)


Tusen tack för ikväll, baby!
Jag överdriver inte när jag säger att du är den vackraste och underbaraste
människan på denna jord!



och underbara Elin
Så kort tid och ändå så "bundis" :)
Det är ofattbart hur otroligt många fina och bra egenskapet en enda människa kan ha
Guld värd!

will be my last bitter blog - about you.

Vi har väl alla varit med om såna där riktigt superverkliga drömmar..
såna som man vaknar upp till, helt övertygad om att den är sann.
Det var en sådan morgon för mig..
Den var så verklig, så så verklig att man hade kunnat tagit på den.
Det var ju du och jag. vi.
Och sedan.. käftsmällen.. när man kommit till insikt att det bara var en dröm
och inget annat än en dröm.
När man än en gång känner hur fötterna försvinner under en.
När man kommer på sig själv att flämtande undra vart luften tog vägen.
När man inser att hjärtat än en gång sviker genom att brista.
Det är ju du och hon nu. Ni.
och det är jag. bara jag.

Jag tänkte blogga häromdagen, berätta om hur bra det gick.
Hur glad jag kände mig och hur ljust allt såg ut.
Idag tänker jag inte skriva så.
Idag tänker jag erkänna att det inte alls ser så jävla ljust ut.
Jag har bra dar. Men i mina dåliga stunder känns det som att alla bra dagar
är till spillo.. eftersom jag i slutändan sitter där med lika rödsprängda ögon
och stenbumlingen i bröstet. Såna dagar när jag inser att jag nog inte går framåt,
som jag så många gånger tror. Jag stampar nervöst omkring på samma jävla fläck
i hopp om att hitta en annan väg. För jag tror inte på denna.
Jag kommer aldrig komma vidare.
.. Och  visst.. deep inside vet jag att det inte är sant.
Människor klarar sig igenom saker som är hundra gånger värre än detta.
Men ibland känns det omöjligt. otroligt jäkla omöjligt.
Hade ni frågat mig, för två dar sen, hur det kändes och så..
då hade jag stolt svarat att det funkade bra.. att jag ändå njuter av livet.
berättat med högburet huvud att jag faktiskt inte gråtit på över en vecka.
Fråga mig inte nu. För tillfället är jag nere för räkning.