en måndag.
jag virvlar omkring i lägenheten, flyger som av osynliga vingar.
runt, runt, runt snurrar jag. blundar. njuter. runt runt runt.
datorn står på och ur denna strömmar den mest fantastiska musik.
tillsammans med känslor och minnen och tankar, som jag
knytit samman med vissa speciella låtar och texter, virvlar jag runt, runt.
det är magisk när man på bara ett ögonblick dränks i oändliga minnen.
simmar omkring i ett hav av känslor.
musik.
det är så oerhört befriande.
jag älskar det.
jag älskar vad dessa låtar gör med mig.
jag älskar att virvla omkring med mig själv, sjungades, dansandes.

det finns så många berättelser. i detta hemliga, fantastiska rum byggt av
minnen. känslor. tankar. musik
och det är så härligt att veta att man byggt alla dessa berättelser själv.
inga av dessa skulle funnits om jag inte vore den jag är. om jag inte varit där jag varit.
om jag inte mått som jag mått. om jag inte känt som jag känt.

jag virvlar omkring med mina fantastiska berättelser, sjungades, dansandes.
berättar de om och om igen.
jag minns och skrattar, men vet ni?
minnen i all ära - men den bästa stunden är HÄR och NU!
Nuet!
Och det blir vad vi alla gör det till.
Det finns inget bättre, det finns inget annat, än just här och just nu.

Så med det i bakhuvudet, fortsätter jag virvla omkring. runt runt runt.
Men nu är det bara jag. Det är bara jag, det är bara här och det är bara nu.
frihet!

Torsdag. Klockan är 19.32.
Jag traskar oskyldig omkring i min lägenhet.
Plötsligt händer det.. En enda låång, ilsken signal.. dörrklockan!
Jag grabbas av lätt panik och trycker mig snabbt mot närmsta vägg.
Håller andan i vad som känns som en evighet.
Visst, alla lampor är tända, fläkten går för fullt och tv-volymen hörs antagligen ut.
Men God Lord om jag fick för mig att ta ett andetag.
Där står jag alltså, mot väggen i köket. Håller fortfarande andan.
Undrar vem tusan som står på andra sidan dörren.
Det kunde ju faktiskt vara någon som är ute efter mig.
ELLER! Even worse - en försäljare! hu!
Vi vet ju alla vad som händer när fröken Stenberg går en match mot en försäljare..
mm, just det!

Alla möjliga tänkbara scenarion spelas upp i huvudet.
Jag ser mig själv köpa både det ena och det andra, oavsett pris.
Hjärtklappningen avtar så småningom och jag vågar mig på att ta ett steg bort från väggen.
Smyger försiiiktigt tillbaks till rummet och kryper ner i soffan.
Och här sitter jag alltså än, aningens skärrad.
Glad att jag stod på mig och inte öppnade dörren, haha.
Kan ju tillägga att jag, 20 minuter senare, vågade mig på att öppna dörren och kika ut,
jag vet inte vad jag hade förväntat mig.. Ett gäng gubbar med slagträn, en ilsken försäljare
som tvingar på mig hela sortimentet av herr-underkläder eller kanske en fruktkorg från
någon som tycker jag är värd det.
Well, det var tomt.
Lite tragiskt är det allt. Nu kommer jag aldrig få reda på vem det var och vad det handlade om.
Kanske hade jag vunnit något? (jag är visserligen inte med och tävlar om något just nu,
men man vet aldrig)

Så, vänner och bekanta.. Får ni någon fix idé och känner att ni skulle vilja överraska mig
genom att komma och hälsa på.. HETT TIPS! RING INNAN!
Annars lär ni med all säkerhet inte komma in.
Alternativt hojta till lite snyggt i brevinkastet.
Fast vid närmare eftertanke skulle jag förmdoligen få hjärtsnörp innan jag ens hör vem
det är, så.. nej, ring vettja!


Så.. paranoid? Jag?
knappast!