en omöjlighet

Jag läste nyss en blogg, igen, som skrevs den 27/7.
Där skrevs många fina ord och rader om glädje och enorm saknad och om
en krypande rädsla för att glömmas bort.
Denna blogg är till dig, baby!
Du är min bästa vän!
Vi vet allt om varandra. Vi känner till varandras styrkor och även svagheter.
Hos dig har jag allt jag behöver i en bästa vän..
Ditt härliga skratt som lyser upp vilken kolsvart dag som helst.
Dina vackra ord som får mig att känna mig som världens mest speciella vän.
De oändligt många fantastiska sidor av dig själv som du besitter,
som du bevisar gång på gång. Jag slutar aldrig att förvånas vilken otroligt vacker och speciell
person du är.
Vart jag än är och vad jag än gör, så är du alltid med mig i hjärtat och tankarna.
Och jag saknar dig. Varje dag saknar jag dig.
Hur skulle jag kunna glömma bort dig?
Tro mig när jag säger att du har en egen speciell plats i mitt hjärta.
Ett eget rum som är, och alltid kommer att vara, reserverat för dig.
"Min bästa vän" står det utanför rummet.
Där inne har jag sparat allt som har med dig, oss, att göra.
Massor av hyllor fyllda med bilder och minnen av alla fantastiska saker vi gjort.
Från hårfärgning till roadtrips.
Där inne har jag även oändligt med tomma hyllor som jag tänker spendera resten av livet med
att fortsätta fylla med vackra, speciella guldkorn.
Detta rum blir aldrig fullt. Det är en omöjlighet.
Det kan lagras hur mycket som helst och det är det jag vill.
Jag vill fortsätta att fylla på detta otroliga rum.
Det är dit jag söker mig närhelst jag behöver det.
Bläddrar, minns, saknar, älskar.
Så gör mig den tjänsten och var min bästa vän för alltid!
Det är min enda önskan!
Du är BÄST!
Jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0