jag är som ett barn kvällen innan julafton.
eller nej. jag är nog snarare som ett barn kvällen innan julafton * 100
varför?

för att jag är i göteborg
för att jag är här med världens bästa pontus
för att jag hade en superhärlig kväll igår
och för att dagens spenderas på... LISEBERG!
seriöst, det är min absoluta favoritplats ever.
det riktigt kryper i benen på mig
nu får pontus minsann snabba på i duschen annars springer jag till liseberg redan nu ^^

vi ska även besöka universeum
jag har inte varit där sedan nian, då jag och min kompis Johanna blev jagade av stora, svarta fåglar.
spooky.
hoppas på att denna gång förbli sams med samtliga djur där inne.

åååh. nej jag har inte tid för sånt här nu,
frukost och sedan sticker vi.

sucks to be every one else but us, höhö!

...saknar såklart flickorna ändå.. :)

dagens rubrik har inget med dagens ämne att göra, jag valde detta tråkiga ord? av ingen särskild anledning
faktiskt. men den funkar, visst gör den?

hursomhaver
people
jag tror att problemet som egentligen är grunden till alla funderingar och dåliga tankar och känslor
är.. vi själva.
jag tror att vi skapar oss dessa "problem" helt på egen hand.
naturligtvis måste det komma någonstans ifrån, men det kanske räcker med en dålig vibb
från någon en dag och sen bygger man på denna känsla tills det till slut har blivit ett riktigt problem.
man gör, som det så fint heter, en höna av en fjäder.
och nej, jag säger absolut inte att det är såhär det går till och det är såhär vi alla funkar..
jag tror jag mest talar från egen erfarenhet.
för är det något jag är expert på så är det att skapa problem ur ingenting.
problem som jag själv sedan går runt och grubblar på och oroar mig för,
när inblandade personer egentligen inte ens vet vad det hela handlar om.
hindret på vägen är alltså jag själv. märkligt, men sant. (jag talar fortfarande från personliga erfarenheter)

so
allt löser sig.
det behöver inte vara svart eller vitt, allt eller inget.
det behöver inte ta slut bara för att det inte känns hundraprocentigt för stunden.
alla har vi dagar då vi skapar problem som egentligen inte finns, eller något annat onödigt ^^
men
vi behöver varandra. ni behöver varandra.
vi släpper inte varandra. ni släpper inte varandra.
vi är starka. ni är starka.


jag är glad.
jag är glad för att jag ändå vet vart jag har er.
jag vet för stunden till och med vart jag har mig själv.
jag är glad för att ni är ni och därmed de bästa som finns!
NI!
.

sitter, som synes, inte vid min egna dator utan vid øyvinds, så ni får alltså stå ut med att læsa
bloggen utan svenska æ och ø (høhø)
vældigt, vældigt irriterande, men jag hoppas att ni inte sviker utan ændå kæmpar på.

igår var det alltså sjuttonde maj.
børjade med att vara superseg på morgonen.
væældigt førkyld, men viking som man ær så tog man sig la in till oslo så småningom.
kom precis i rættan tid till russetåget (studenternas lilla parad).
dessværre så gjorde jag misstaget att inte checka batterina till kameran innan vi stack
så resultatet av gårdagen blav.. bam ba baam.. två kort.
yaho!
lite tragiskt, men jag øverlevde æven dennna lilla incident och dagen fortsatte.
vidare hem till carl & c:o i deras überfina lægenhet.
resten av kvællen gick dock på halvfart då jag mest satt och plågades av feberfrossa och rinnande næsa.
stackars.

haha.
redan vid runt 23 kænde jag och P (som jag så duktigt smittat ner med førkylningshelvetet)
att det fick vara dags att avsluta.
då man inte vill kænna sig som en party-killer så bestæmde vi oss før att ta en taxi till paléet och slagga i bilen.
det slutade inte så, utan vi tog vackert en taxi tillbaka till lægenheten och spenderade natten dær.
detta hade sin grund i;
1. parkeringshus.. serious? kallt :ja. skumt: mycket!
2. ryssen / tysken (vad vet jag) som på ett vældigt mysko sætt skred runt i detta parkeringshus.
Efter en pratstund kom vi på att denne kille førmodligen var høg som ett hus.
alternativt att han led av något.

vi gick dærifrån och vaknade morgonen dærefter med ønskningen om att bilen skulle stå kvar.
(killen gick omkring med någon ståltrådsliknade grej i handen.. biltjuv?)
den var kvar.
vi var glada, samt lite ledsna øver att vi nu inte får några nya klæder, bwaha.

alltså, en helt okej dag/kvæll.

nu vill jag till sverige och mina babys!

jaha.
blekte håret igår
blekte det på nytt idag.
just nu är jag gul i håret.
eller uppe där jag hade utväxt är det typ nästan vitt.
sen är det gult en bit, sen är det orange/ljustljust brunt resten.
jag är med andra ord riktigt jävla snygg just nu :)
aaawoho! :D
well, slänger i den bruna färgen i morgon.
får la se hur det blir.
jag lovar inga bildbevis, höhö!

allting rullar på, precis som det ska.
saknar Stephanie-baby som rest till London ett par dar
saknar Erika-babe som åtminstone har vett att hålla sig i samma land ;)
but still a bit too far away
saknar resten av gänget; Emma och Jonas
Ni är allt ena riktiga godingar ni, aliihopa!

saknar min vän Lola!

saknar P som också han befinner sig alles för långt bort just ikväll.

Och Vicky, naturligtvis saknar jag dig och dina töntiga danser också. höhö^^


sammanfattningsvis.
jag är ful i håret och jag saknar er!
tada!

vet ni vad som står högst upp på min to-do-list?
träffa någon speciell person..
en person vars musik står mig vaaarmt varmt om hjärtat..
Ni som verkligen känner mig borde veta vid det här laget... :)

För er andra..
jag säger bara..
Song for a friend
Bella Luna
Wordplay
Oh love in sadness
Sleeping to dream
Mr curiosity
Plane
Life is wonderful
Did you get my message
You and I both
The remedy
Geek in the pink
I'M YOURS
m.fl
m.fl

Jason Mraz, min musik-gud!

En vacker dag ska jag få träffa Dig, det lovar jag!
Och går det inte som jag vill nu denna gång, så får jag "nöja" mig med att dela dig med
x antal tusen andra människor i sommar, haha.
Men det är okej, det är heelt okej.

Har ni inte hört denna kille?
Killen med rösten som får armhåren att resa sig..
Killen med låtarna som en må så bra, så otroligt bra helt enkelt..
Killen med sån charm som får en att bara njuta hela vägen av att titta på honom..

Då har ni missat något.
För er egen skull..
www.jasonmraz.com
Hans officiella hemsida.

Det är bara att börja älska Jason Mraz!

ja, när resten av hushållet krypit till sängs för snart två timmar sen, så är det väl så dags
att följa deras exempel och bege mig till drömmarnas land.
men först... en blogg såklart. icke att glömma.

kan ju börja med att nämna hur otrooligt skönt det är att vara hemma igen.
hemma för att stanna.
i'm lööövin' it!
Ska visserligen tillbaka till Norge en sista vända, men denna gång för att VILL :)
sjuttonde maj kan man ju faktiskt inte missa.
Det ultimata avslutet på norge-äventyret. tumme upp!

-

idag hade jag en ytterst trevlig dag med de underbara människorna jag fått turen att
kalla mina vänner.
Ni är, milt uttryckt, fantastiska!
Jag är så glad som fått lära känna er alla.
Världens bästa gäng!
<3

[.. och det känns så bra, så bra.
Ni som tvivlat, stop it!
I've never been happier!]

det bidde en kort, men glad blogg :)

Nu är det dags att lägga denna dag på minnet och se fram emot vad morgondagen har
att erbjuda.
Jag är glad. nej nej, gladare än glad!
Och det är Ni alla som får mig att må såhär bra.
love

Godnatt Sverige

dagen har sannerligen varit intressant..
den har pendlat från underbar till jävlig flera gånger om.
solen har varit det bästa, såklart. och oslo.
och jobb-samtalet.
och glassen.
och emmas bilkörning som resulterade i arga medtrafikanter och ljudliga tutningar. höhö

mobil-tjyven är det jävligaste.
samt samtalet som fick hela mig att bara.. stänga av allt där ett tag.

men, life goes on.
saker och ting ordnar sig oftast till det bästa och så även nu..
mobil-tjyven kan jag inte göra något åt, förutom att ringa upp de personen i fråga har ringt..
det har visserligen inte hjälpt, en gubbe blev riktigt arg på mig, haha.
men vafan.

..och det känns så mycket bättre nu. mycket mycket bättre!!

jag saknar mina tjejer. vart är ni?

kutar runt som ett jehu här i villan på hvam..
plockar ihop alla grejerna.
vi flyttar ju trots allt ut i övermorgon.. åker direkt från jobbet då, så det ska alltså vara
packat och klart by tomorrow.
strumpor till förbannelse och alla ser de olika ut.
jag fattar inte. men visst är det väl så att alla vi människor råkar ut för denna lömska strump-tjyv?
en randig, en prickig, en vit, en svart.. ental, bara ental. varför?

tur att öyvind inte är hemma nu, han hade väl blivit helt snurrig av de två, små flickorna som surrar omkring
överallt och ingenstans, haha.

imorgon väntar oslo på systrarna stenberg + victor.
ska ju bli sjukt fint väder så vi bestämde oss för att skippa övertiden och dra till huvudstaden istället.
det var med andra ord SISTA 12-TIMMARS-PASSET på jobbet idag.
awooho!
korta dar både imorgon och på fredag.
hela fantastiskt lovely känns det.
övertygad om att jag kommer vakna med ett leende i morgon bitti...
okej okej, ett leende var väl kanske i överkant, men jag kommer åtminstone inte ligga och fundera
ut anledningar till att inte kliva upp :P
lika trött lär jag väl vara, speciellt med tanke på att jag förmodligen blir upp ett bra tag till
med alla packnings-problem. ujuj.
ja, ni hör ju hur jag har det ^^
stackars.

well, jag ska väl köra igång och röja upp lite till då.
eller kanske någon vill teleportera sig hit och göra det åt mig?
jag vore evigt tacksam.. anyone?

suck.

men jag är naturligtvis gladast som "får" komma hem till Sverige igen.
ye!

var icke oroliga, mina kära vänner.
msn funkar, det norska sim-kortet är återfunnet och jobbet suger.
aaaallt är som vanligt igen med andra ord :)

-

var nyss ute på promenad.
eller ja, promenad och promenad..
jag gick i ungeför tio minuter, sen hittade jag denna fina plats där jag slog mig till ro en stund.
rensade skallen och njöt av precis Allt runt omkring.
det var mys.
jag tror vi alla behöver ha en stund för oss själva ibland.
so listen up!
var inte rädda för ensamheten!
ta en minut, en timme, en dag, en vecka - spelar ingen roll - för er själva någon gång ibland.
att rå om sig själv, släppa allt annat..
alla oroliga funderingar och tankar som trots allt alltid finns där.. bara finnas..
det är viktigt tror jag.
åtminstone är det viktigt för mig!

men även om jag kanske drar mig undan för lite ensam-tid nån gång så älskar jag er lika mycket för det,
mina vänner!
tvivla aldrig!

*

hej och hopp.
det har varit lite dåligt med uppdateringar nu, jag vet. shame on me.
vad har hänt?

jag har hunnit fylla vuxen och jag har även tagit mig tillbaka till norge igen..
står inför den sista jobbveckan och det känns så bra, så bra.
dock så är jag tämligen säker på att denna vecka kommer vara den längsta på länge.
eller åtminstone måndag, tisdag, onsdag.
åh suck.
jag är fruktansvärt opepp på att gå och lägga mig just nu.
detta eftersom jag måste vakna om några timmar och plåga mig till det jävliga jobbet.
frust.
men som sagt. sista veckan.. det är DET jag måste intala mig när jag ser buntarna med ordrar...
sista veckan.. sista veckan... siista veckan..

sitter med färgcreme i håret för tillfället dessutom.
rätt trött på det märka, mörka så jag tänkte.. varför inte en nyans ljusare?
tänk inte "blond?" nu.. nej, jag stannar i kategorin Brunett, men som sagt..
bara en nyans ljusare..
dock så ser jag inte så ljust på denna färgning..
det ser liksom... gult ut :O
och sist det såg såhär ut, ja den där dagen innan man skulle börja gymnasiet i Borlänge..
ja, då blev det minsann lika gult som det såg ut att bli.
därför är det med skräckblandad förtjusning jag sitter här och väntar ut tiden.
jag känner liksom för något nytt. och gult är ju faktiskt sommarfärg no1, så att..
heh. nu skrämmer jag mig själv. det ska inte bli gult, det ska bli brunt..
brunt, brunt, brunt, brunt..

vi gör såhär.. jag låter bloggen vara opublicerad så länge..
tills jag sköljt av håret.. deal?

okej..

hej så länge
....













* jaha? is this it?
" ÅH, har du färgat håret?... det.. syns inte !?"
uh. den enda skillnaden på Johanna då (för en timme sen) och nu (23.18) är utväxten.
istället för den hemska råttfärgade utväxten är den numera den där bruna färgen..
ja, den där en-nyans-ljusare-bruna färgen..
den som jag ville ha i hela håret. den fastnade alltså bara där utväxten befann sig.
jaja, som sagt. mörkt hår med råttfärgad utväxt vs mörkt hår med ljusare utväxt..
jag antar att man får nöja sig med vad man får.
så, med andra ord. jag är fortfarande mörkhårade Johanna.
end of discussion!

- det verkar som att norge tänker avskärma mig från Sverige denna sista vecka.
msn har krånglat typ apmycket så jag bestämde mig för att ta bort det och installera om det.
nu lyckades naturligtvis inte installationen, så alltså inge msn för Johanna.
och mitt norska sim-kort lyser med sin frånvaro. inga sms eller samtal heller alltså.
jag har såklart mitt svenska nummer, men det får endast användas i nödsituationer.
som t.ex om ni prompt måste ringa och berätta hur bra jag är och hur mycket ni saknar och älskar mig.
eller om det är en fråga om pengar som jag fått/vunnit/ärvt..
ja, då är ni välkomna att ringa mitt svenska nummer.


och slutligen.. baby..
jag saknar dig massvis.
don't worry.
saker kommer inte förändras :)
absolut inte.
nedräkningen har börjat. snart är Johanna på svensk mark igen. för att stanna :)
älskar dig!
finns alltid här för dig, bästa! <3



stephanie & erika
b ä s t a n å g o n s i n

jag är riktigt sur för tillfället.
känns som att allt i penga-och bilväg går emot mig.
it sucks.

"vad är det frågan om", tänker ni nu.
äsch, bara den lilla detaljen att vi just fått hem någon form av kravbrevblabla (vet ej vad papi kallade det)
och hur som helst, så handlar det om att damen i bilkrock-frågan påstått i sin anmälan att det är VI som bär skulden till krocken....
alltså va? vad är det frågan om? hur är människan funtad?
jag var så arg att jag skakade på jobbet när pappa ringde och berättade det. verkligen skakade.
en sak ska hon ha klart för dig den där damen. hon får inte ett öre av oss för detta!

nej jag kan fortfarande inte behärska mig nrä jag tänker på det.
jag tycker att det är dålig stil. faktiskt.
nu är det helt plötsligt ord mot ord.
det betyder krig. och du lär inte vinna, jävla kärring!

hoppas ni andra haft en bättre dag!

ja hallå igen, det var inte länge sen.

nej, som vanligt har jag inte något nytt och spännande att berätta,
jag bara tänker på er som, liksom jag, sitter hemma denna söndag och bara väntar på att få läsa en uppdaterad blogg, höhö.
det har ju jag fått. och den var glad så då blev jag glad :)

gårdagen var.. ja lite bra och lite dålig.
det bra var att jobbet gick bra. mycket nytt, då jag inte har koll på den branschen för fem öre (spela roll vilket håll man serverar från, ts), men på det stora hela så gick det bra.
jag menar, att komma hem utan att ha tappat något (okej, jag råkade slita? sönder en slev vid disken, men det skyller jag på gymmet häromdan. jag kan faktiskt inte rå för att jag har gått och blitt så stark. så det gills inte)
PLUS att jag kom hem med en precis lika vit skjorta som när jag åkte dit. det ska nämnas att det var både förrätt, varmrätt gånger 2, dessert, plus alkoholen vilket innefattade vitt vin, RÖTT vin samt barnadrickat.
och jag säger det ien. KRITVIT skjorta.
det är inte utan att blir lite stolt, eller mest förvånad.
det kan jag nästan garantera inte skulle hända dig, baby ;)
men jag älskar dig ändå!

behöver jag nämna det dåliga eller har ni redan en gissning på det?...
...
......
...... juuuust det.. bilen såklart.
den har återgått till att låta bli att starta. och det är säkerligen ENBART för att jag, redan häromdagen, nämnde hur skönt det var att vi åtminstone slapp det felet. man ska passa sig för sådant.
alternativt skynda sig ta i trä och skrika "peppar, peppar".
det måste vara därför. varför gjorde jag inte det? suck.
naturligtvis gjorde den det med sämsta möjliga tidpunkt.. på väg till jobbet.
jag kom dit en timme tidigare, då jag var rädd för att inte hitta (go johanna! den du stephanie:P )
så jag tyckte väl att jag, efter att ha kollat upp precis vart jag skulle osv, kunde åka iväg en bit och ställa mig och vänta. jag menar, det finns faktiskt gränser hur tidigt man får komma till ett jobb. anser jag i varje fall.
hur som helst. där står jag, inget ont anande och lyssnar på musik (i takt till knackningarna från dumma, trasiga relät?)
jag har slagit av bilen, för jag värnar såklart om miljön...
och när jag tycker att jag ska starta bilen igen, ja då går det inte.
d e a d.
jag provar om och om och om igen, utan resultat naturligtvis.
ringer hem till pappa och beklagar mig lite, men inte heller det hjälper.
den enda utväg jag ser är tre finklädda, unga killar som sitter och dricker öl på andra sidan vägen.
tar ett djupt andetag och spatserar dit. för att förbereda dem, så öppnar jag huven och står och klämmer och drar och trycker på de olika saker som gömmer sig där.
there, nu har de åtminstone förstått vad det handlar om.
det visar sig vara tre hjälpsamma norskar (no shit sherlock, norskar i norge, no waaay) jag hade att göra med,
så de sprang duktigt igång mig och min bil. det visade sig att de skulle på serveringen där jag skule jobba, så vi sågs såklart igen.

jobbet som tog typ evigheter fick mig att glömma busen ute på parkeringen, men tids nog insåg jag att jag skulle komma att behöva springhjälp igen.
då de flesta av gästerna stod utanför på parkering vid den tiden, växlade jag några menande blickar med dessa tre killar, och gick hoppfullt (kände mig inte lika hoppfull) mot bilen..
sätter mig i, vrider om.. ingenting. inte ett ljud!
provar om och om och om igen och kliver sedan ur. och där kommer de.
mina tre hjältar, haha.
de har följt mina försök och tagit på sig ansvaret att hjälpa mig än en gång.
de springer bakom medan jag skamset sitter bakom ratten medan vi susar förbi samtliga gäster.
jag kör på en klassisk tummen-upp genom fönstret.
snart brummar bilen igång, tillsammans med ett härligt "fläktremmen-bör-spännas?-skrik" och jag gasar snabbt därifrån, efter att ha tackat dem rikligt såklart.
gårdagens ros går utan tvekan till bil-hjältarna!
tack vare er står vår kära bil nu parkerad där den ska, reveskogen 2 på hvam.



hoppsan!
ja ni som har för mycket tid och inget att göra, grattis. ni har just dödat nån minut (beroende på hur snabba ögon ni har) på en.. ja, ganska onödig blogg. haha.
och ni som istället har för lite tid, kanske rentav bråttom.. sorry ifall jag försenade er med denna.. ja ganska onödiga blogg.

det var allt för mig folks. nu väntar gitarren och filmerna på mig. vill ju inte svika.
smell ya lateeeh!

ja, en ny dag - en ny blogg.

vad kan vi möjligvis berätta om denna härliga fredag?
jo nu ska ni få höra..
börjar med att sova liite för länge så det blev till att slänga sig ut i bilen med en gång.
väl där ute får vi ännu ett bevis på att pks 437 nog har något otalt med detta land.
det är något som.. slår?
puh, nej denna bil är icke att leka med.
den slukar bensin som jag-vet-inte-vad och det börjar hänga saker.. och knacka och slå och skaka så pass att jag bestämt tror att den tänker ge upp inom en snar framtid.
denna gång var det ett elfel, huah.
någonting med ett relä somewhere. vad vet jag.
vi fick rådet att åka till en verkstad i närheten.

en halvtimme senare ställde vi oss frågan vad det är för fel på landets bilmekaniker.
om man jobbar på en bilverkstad, är det då inte meningen att man ska kunna något om bilar?
jag tycker så.
istället blev vi tipsade om nästa verkstad, som nog skulle kunna hjälpa oss.
tji på den. än en gång blev vi tillsagda att besöka en annan verkstad.

nej, tacka vet jag sveriges bilkunniga gubbar.
bilen får banne mig hålla igång så pass att den tar sig hem till sverige igen.
det finns inga andra alternativ.


men det har inte baara krånglat idag, nej nej.
Johanna fick ett telefonsamtal som resulterade i jobb i morgon eftermiddag/kväll.
skoj. servering på ett bröllop.
jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.
för jag ÄR nervös. att riskera att snubbla med en tallrik mat, dryck eller whatever bland en massa folk är inget jag gärna utsätter mig, men hey.
man måste våga för att vinna (för att ta upp ett tidigare ämne igen...)


ooooch så har jag och syster gymmat idag.
kändes riktigt bra.
sprang visserligen bara, men det är alltid en start. en halvmil blev det.

nu sitter vi hemma och spelar gitarr.
mina fingertoppar är dock galet ömma plus att jag håller på att få spader på F#m (FUSK F#m dessutom) så jag har tagit en paus.


but still.

händelserik dag, för att vara i hvam/jessheim menar jag :)
vad har hänt i era liv denna molniga fredag?

godkväll allesammans, dags att uppdatera allas våra bloggar nu tycker jag.
jag föregår med gott exempel och börjar :)

jag börjar se slutet på mitt norgeäventyr nu, vilket känns otroligt skönt.
naturligtvis kommer jag sakna vissa bitar och människor, men på det stora hela.. otroooligt skönt! :)
att flytta in hos baby och få chansen att träffa världens bästa tjejer näär jag vill (almost) är något jag sannerligen ser fram emot :)
kom sommar, kom!

*

det kan komma en dag när man plötsligt inser att det man söker är alldeles framför näsan på en.
inte bokstavligt, men.
och jag vet att det kanske förvånar folk, men jag måste få lyssna på mig själv  nu och göra det jag tror på.
det får liksom bära eller brista känner jag. det är den enda sätter för mig att ta mig vidare på..
på det ena eller andra sättet.
jag är jätteglad att mina närmaste står bakom mig i mitt , kanske dumma?orättvisa? beslut.
Ni ska veta att jag uppskattar det så himla mycket!

jag kan inte förklara vart jag fick det ifrån, det var nog när jag såg och hörde, som allt kom tillbaka.
och det kom med sån kraft att jag kände att jag nog aldrig kommer ta mig ur det helt.
i have to do this. just.. let me do this.
ni behöver inte säga att det är det bästa eller smartaste jag gjort, men låt Mig åtminstone få tro och hoppas på att det är så.
det känns bra, verkligen.
ta inte det ifrån mig
*
och för att lämna hemliga koder kan jag ju ta och berätta om jobbet.
well, IT SUCKS!
det behöver inte bli mer invecklat än så, höhö.
nejmen denna vecka har faktiskt gått riktigt fort.
nu ska jag inte säga för mycket eftersom jag har en morgondan framför mig också, whew.
men iiih, det är inte långt kvar nu alltså..
:)

Ge mig en Stephanie-Erika-Johanna-kväll nu meddetsamma tack!
<3

uppdatera mera!
man får inga miljoner för att låta bli hörni! :P

jag är en annan människa här än hemma i sverige.
jag misstolkar och får för mig saker.
folk säger eller skriver något som på något sätt får en helt annan innebörd innan orden når mina öron eller ögon.
"du ska inte flytta hem för att du tror att vi blir sura om du inte gör det" blir i mina öron till
"du behöver inte komma hem, vi klarar oss utan dig -se"

jag vet, det är riktigt illa. det är riktigt jävla illa.


"och om våren så pratar hon om höst
hon ser molnen som väntar bakom skogen"

tänkte han på mig när han skrev de raderna?
för jag känner verkligen så..

jag kan räkna dagarna och inse hur lite tid det egentligen är kvar...
men sedan känna att det inte spelar någon roll, för vem orkar egentligen hålla ut..
i det långa loppet?
*
jag har plågat mig själv med hundratals tankar och ideér, men har till slut hittat en lösning.
jag ger inte upp.
jag skulle vara sämst i världen om jag ger upp.
jag ska göra mitt bästa för att hitta tillbaka till mig själv och till er andra.

utan er vore jag ingenting
don't give up on me.
jag ska aldrig, aldrig ge upp oss
aldrig någonsin
*
förlåt. förlåt alla som kommit i vägen för den här johannan som växer fram här i norge.
det är alltid ett steg på vägen när man inser att man har problem, visst är det väl så?
och jag tänker naturligtvis ta itu med dessa, för vissa saker är för dyrbara för att slänga bort.

när jag kommer hem, i slutet på maj/början på juni..
då tycker jag att vi hittar ett datum där samtliga är lediga
och sen åker vi iväg och umgås.
vi lämnar bekymmer och dåliga tankar hemma och bara har det bra.
jag skulle behöva det, kanske ni också?

jag hinner inte blogga nu, när jag borde.
när jag för en gångs skull är på det klara med hur jag känner.
men, ikväll.. då kommer bloggen.
håll utkik.
'cause this is what we've gotta do

ååh. jag blir tokig.
det är ca tjugoelfte gången jag börjar om nu.
vet inte hur jag ska börja.. fortsätta, eller avsluta.
Jag vill så gärna skriva och berätta om Er,
men vilka ord jag än använder så är de inte rättvisa nog.
för aldrig, aldrig kommer jag kunna förklara hur mycket ni betyder för mig
så att ni, eller någon annan, kan förstå.
och det är frustrerande.
hela jag är fylld av känslor, såna känslor som inte kan beskrivas med ord.

nej, jag ser det som en omöjlig uppgift att printa ner dessa "på papper" så att säga.
det är för.. mäktigt. för stort.

♥
Om jag säger att ni är bäst kan ni då förstå att det är större än så?
kan ni se i mina ögon att ni är värd mer än guld för mig?
kan ni känna på mitt grepp att jag aldrig tänker släppa er?
kan ni höra på mitt skratt att ni är och förblir mina bästa vänner?

kan ni förstå detta även fast jag inte kan tala om det?
kan ni höra rösterna i mitt huvud som berättar hur det ligger till,
så att ni till slut förstår hur bra ni är?
kan ni se bilden av er själva i mina ögon?
se ljuset ni utstrålar,
värmen ni ger
och glädjen ni sprider omkring er?
♥

Jag hoppas ni tar in dessa ord så att ni förstår, åtminstone en bråkdel, hur det ligger till.
NI ÄR VIKTIGA FÖR MIG!

Världens bästa är ni!
Stephanie & Erika.. Tack för att Ni finns!
Jag älskar Er ♥

håhåjaja.
godkväll kära läsare.
jag antar att ni längtat galet mycket efter ännu en uppdatering härifrån norge,
så varsegod.. här kommer den:

jaa, jag saknar fortfarande sverige och folket sjuukt mycket,
men jag har iaf tagit mig i kragen och insett att jag fixar detta.
det måste bara bli någon slags ändring här i fortsättningen.
sen vilken vändning det tar, det får visa sig.
men som rubriken lyder.. vändpunkten är här.
det är dags att sluta tjura och börja leva.

jag tycker att det får räcka för idag, bakis som jag är och allt.
höhö.
gårdagens fest var nice. mycket.. spännande! :P
fick se både det ena och det tredje.
 hrm.
som stephanie skulle säga..
det var kul om man var där..! :P
ingen mening med att försöka berätta.
hursomhaver, det känns bra idag.
jag hoppas det kan få hålla i sig.
...och jag saknar er jättejättemycket.
varje dag, hela tiden!
      

nu vill jag inte vara med längre.
jag har noll motivation till whatsoever här längre.
jag vill bara sova.
gå i ide till fram till sommaren.
sova bort alla dåliga dagar. sova bort all saknad.

allt gott jag skrivit om norge här i min blogg..
never mind.
det här stället suger. jobbet suger. vädret suger.

-

livet är ingen dans på rosor.
eller man kanske kan säga att det i själva verket ÄR det.
men en dans med svåra steg. jäkligt svåra steg. sannerligen.
men den som kämpar får till slut utdelning.
så kämpa på allihopa!
dagen kommer, när ni inser att det var totally worth it.
värt alla tårar, skrik och uppgivelse

det är trots allt det som varit, som gjort oss till dem vi är idag.
och jag tycker vi ska stanna upp en sekund och verkligen vara stolta över oss själva.
man behöver inte ha ett vm-guld i höjdhopp för att få beröm eller för att berömma sig själv.
med ett varmt hjärta kommer man långt.

Stephanie & Erika - Ni har de största och varmaste av hjärtan.
Jag är så glad och stolt att få vara eran vän.
Jag vet att jag är långt borta, men som Jason Mraz sjunger..
"Oh, just remember the telephones
Well, they're working in both ways"

Förlåt för att jag är fruktansvärt dålig på att höra av mig.
Jag lovar att bättra mig!
Snart är det sommar och jag ser verkligen fram emot att spendera den tillsammans med Er <3
Underbara Ni!
Världens Bästa Tjejer!

Jonas - Du är verkligen en av jordens härligaste. :)
Det behövs liksom inte sägas så mycket mer.
Lyckos Lund!

Lola - Vart vi än har hamnat så hoppas jag att du vet att jag fortfarande bryr mig väldigt mycket om dig.
Jättetråkigt att vi inte hann ses när jag var hem nu sist, men vi får se till att ta igen det i sommar.
Du är en jättefin människa, både utanpå och inuti.
Jag saknar dig och alla våra stunder!

Victor - Toppenbra kille, som tyvärr förtjänar mer än vad jag kan ge just nu.
Jag kan inte lova vad du kommer att hitta om du gräver djupare.
Man jag kan lova att jag ska försöka bete mig som en normal människa hädanefter.
Det blir så många onödiga konflikter som inte alls behöver dyka upp.
Som sagt, du är verkligen en toppenkille! :)

Ni är mina närmsta vänner och jag älskar och saknar er i tid och otid.
♥