ja hallå igen, det var inte länge sen.

nej, som vanligt har jag inte något nytt och spännande att berätta,
jag bara tänker på er som, liksom jag, sitter hemma denna söndag och bara väntar på att få läsa en uppdaterad blogg, höhö.
det har ju jag fått. och den var glad så då blev jag glad :)

gårdagen var.. ja lite bra och lite dålig.
det bra var att jobbet gick bra. mycket nytt, då jag inte har koll på den branschen för fem öre (spela roll vilket håll man serverar från, ts), men på det stora hela så gick det bra.
jag menar, att komma hem utan att ha tappat något (okej, jag råkade slita? sönder en slev vid disken, men det skyller jag på gymmet häromdan. jag kan faktiskt inte rå för att jag har gått och blitt så stark. så det gills inte)
PLUS att jag kom hem med en precis lika vit skjorta som när jag åkte dit. det ska nämnas att det var både förrätt, varmrätt gånger 2, dessert, plus alkoholen vilket innefattade vitt vin, RÖTT vin samt barnadrickat.
och jag säger det ien. KRITVIT skjorta.
det är inte utan att blir lite stolt, eller mest förvånad.
det kan jag nästan garantera inte skulle hända dig, baby ;)
men jag älskar dig ändå!

behöver jag nämna det dåliga eller har ni redan en gissning på det?...
...
......
...... juuuust det.. bilen såklart.
den har återgått till att låta bli att starta. och det är säkerligen ENBART för att jag, redan häromdagen, nämnde hur skönt det var att vi åtminstone slapp det felet. man ska passa sig för sådant.
alternativt skynda sig ta i trä och skrika "peppar, peppar".
det måste vara därför. varför gjorde jag inte det? suck.
naturligtvis gjorde den det med sämsta möjliga tidpunkt.. på väg till jobbet.
jag kom dit en timme tidigare, då jag var rädd för att inte hitta (go johanna! den du stephanie:P )
så jag tyckte väl att jag, efter att ha kollat upp precis vart jag skulle osv, kunde åka iväg en bit och ställa mig och vänta. jag menar, det finns faktiskt gränser hur tidigt man får komma till ett jobb. anser jag i varje fall.
hur som helst. där står jag, inget ont anande och lyssnar på musik (i takt till knackningarna från dumma, trasiga relät?)
jag har slagit av bilen, för jag värnar såklart om miljön...
och när jag tycker att jag ska starta bilen igen, ja då går det inte.
d e a d.
jag provar om och om och om igen, utan resultat naturligtvis.
ringer hem till pappa och beklagar mig lite, men inte heller det hjälper.
den enda utväg jag ser är tre finklädda, unga killar som sitter och dricker öl på andra sidan vägen.
tar ett djupt andetag och spatserar dit. för att förbereda dem, så öppnar jag huven och står och klämmer och drar och trycker på de olika saker som gömmer sig där.
there, nu har de åtminstone förstått vad det handlar om.
det visar sig vara tre hjälpsamma norskar (no shit sherlock, norskar i norge, no waaay) jag hade att göra med,
så de sprang duktigt igång mig och min bil. det visade sig att de skulle på serveringen där jag skule jobba, så vi sågs såklart igen.

jobbet som tog typ evigheter fick mig att glömma busen ute på parkeringen, men tids nog insåg jag att jag skulle komma att behöva springhjälp igen.
då de flesta av gästerna stod utanför på parkering vid den tiden, växlade jag några menande blickar med dessa tre killar, och gick hoppfullt (kände mig inte lika hoppfull) mot bilen..
sätter mig i, vrider om.. ingenting. inte ett ljud!
provar om och om och om igen och kliver sedan ur. och där kommer de.
mina tre hjältar, haha.
de har följt mina försök och tagit på sig ansvaret att hjälpa mig än en gång.
de springer bakom medan jag skamset sitter bakom ratten medan vi susar förbi samtliga gäster.
jag kör på en klassisk tummen-upp genom fönstret.
snart brummar bilen igång, tillsammans med ett härligt "fläktremmen-bör-spännas?-skrik" och jag gasar snabbt därifrån, efter att ha tackat dem rikligt såklart.
gårdagens ros går utan tvekan till bil-hjältarna!
tack vare er står vår kära bil nu parkerad där den ska, reveskogen 2 på hvam.



hoppsan!
ja ni som har för mycket tid och inget att göra, grattis. ni har just dödat nån minut (beroende på hur snabba ögon ni har) på en.. ja, ganska onödig blogg. haha.
och ni som istället har för lite tid, kanske rentav bråttom.. sorry ifall jag försenade er med denna.. ja ganska onödiga blogg.

det var allt för mig folks. nu väntar gitarren och filmerna på mig. vill ju inte svika.
smell ya lateeeh!