jag har haft en helt ofattbar dålig helg.
till att börja så har den inte tillbringats i dala-järna som planerat,
eftersom jag har känt mig så pass sjuk att jag inte ville ta med det dit och smitta
ner samtliga i familjen. så istället har jag tillbringat timme efter timme
med att hosta, se på tv, data, hosta och tänkt.
just det - såna där jobbiga ensam-tankar.
tankar som man annars skjuter undan, men som alltså ploppar upp
när man inte har något att ersätta dem med.
jag är trött på det här.
jag är så oerhört trött på min lägenhet och mitt jobb och den här staden och mig själv.
jag vill bort. jag vill göra något nytt, något annorlunda.
något som får mig att hitta glädjen igen. haha.
det låter jättehemskt. men.
jag behöver ett mål.
som det känns nu så kommer jag alltid traska runt i samma kläder,
gå till samma jobb och alltid sukta efter samma ex.
det funkar inte.
jag älskar att umgås med mina nära och kära här, verkligen.
missförstå mig inte. jag hatar inte mitt liv och blabla.
men.  jag har ingenting.
det känns som att jag tappat alla drömmar och hopp.
de finns nånstans, men inte här och inte nu.

ibland funderar jag på att säga upp lägenheten och allt och bara börja om.
kanske någon annanstans.
kanske är det vad jag behöver för att överhuvudtaget orka gå vidare.
för jag avskyr det här.
just nu, idag, avskyr jag det här.

sorry!