yes! hihi.
vad glad jag är just nu.
ett samtal var allt som behövdes.
du kom tillbaka, min finaste kom tillbaka!
jag har saknat dig så mycket, så otroligt mycket.
jag har stått framför spegeln och känt att någonting saknats.
jag har dansat på krogen och önskat att jag valt dig istället.
Men det kunde jag ju inte, för du försvann.
du försvann för länge sedan för att sedan återvända och än en gång få mitt hjärta att smälta.
nu, nu släpper jag dig inte. aldrig mer ska vi komma ifrån varandra.

Älskade vänster-sko. Äntligen!





p.s.
En eloge till erika som snällt lyssnade på mitt gnäll och bloggade :) <3

om nu allt och alla andra också kunde göra som jag ville, då vore ju allt perfekt :)